Ett hållbart liv kräver eftertanke där vi tillåter oss att stanna upp & reflektera. Vi lever ett liv fyllt av intryck där det är lätt att prioritera bort det allra viktigaste för att vi ska orka med vardagen. Oss själva. Vi springer på i invanda spår & tävlar med vardagen om de där extra minuterna vi behöver så oändligt väl.
Jag för en ständig diskussion med mig själv om hur jag prioriterar. Å tro mig – det är inte alltid vi är överens, jag & mitt samvete. Tänk vilket kaos det blev när jag skulle diskutera med mig själv om jag verkligen hade tid & anledning att åka till Abisko för att vandra ett par dagar. Självklart! var min första tanke när jag fick inbjudan att tillsammans med fyra företagsamma kvinnor vandra i fjällen samtidigt som vi kunde utbyta tankar & erfarenheter. Sen kom tveksamheten där det självklara ersattes av tankar som “har jag verkligen tid till detta?…”.
Ja, sådär höll jag på en stund då och då innan jag verkligen funderade på vad jag ville & behövde. Rekreation & egen tid. Så jag beslutade mig för att tacka ja till inbjudan att fjällvandra i Abisko för att direkt efteråt stanna kvar i norr och jaga älg. 
Dryga två veckor egen tid. Jag har vandrat flera mil. Jag har diskuterat och planerat. Jag har sovit. Som jag har sovit eller som min pappa säger “slaggat ut”.
Sista dagen innan hemresan satt jag i jakttornet och lyssnade på tystnaden medan jag tänkte att jag måste tänka framåt på företaget & hur jag ska nå ut till intressenter osv. Men vad hände?!
Inte en endaste tanke kom upp. Inte en. Det enda jag hörde var tystnadens trofasta närhet.
Det var då jag förstod att min prioritering var helt rätt & att jag för första gången på flera, flera år verkligen var utvilad.
3977.3 kilometer egen tid har jag fått medan jag färdats i bil genom Sverige. Tid som bara varit min egen. Jag är glad att jag prioriterade mig själv & därigenom gav mig förutsättningarna att fortsätta leva ett hållbart liv.
Så kul att träffas Pia lycka till med allt du har på gång och tack för dina tankar. Kram Tina
Tack Tina! Du inspirerar mig med din framåtblickande syn på livet & viljan att våga leva även om det är tufft. Dina insatser i den rehabiliterande eftervården av cancer är beundransvärd. Kram Pia
Vilka bra och fina ord du satt på dina tankar och ditt liv Pia ❤️ Jag är så tacksam att få vara din vän och att jag fått möjlighet att dela i alla fall 400 km av dina 3977.3 km med dig 😉 Vi har vandrat oss svettiga, bestigit berg och mött Trollsjön, surrat, ätit, njutit, vilat, utmanat oss själva och umgåtts. Ja, tänk vad livet ger oss om vi bara tar oss tid emellanåt, stannar upp, lyssnar och känner efter vad vi behöver och väljer att prioriterar oss själva. Så viktigt! Men det krävs mod och styrka, vilket du har Pia. Så glad att du kom med och att just Du är min vän 😍
P.S nästa år bestiger vi Kebne
Det var fantastiska 400 km Annika! De liksom bara flöt iväg i en färgsprakande lövkavalkad medan skratten flödade & avlöste allvaret. Tack för att du bjöd in mig i den fantastiska gruppen av Q-vandrare där vi alla går vår egen väg, tillsammans.