Okänt resmål

Alla resor har en början, en mitt och ett slut. Så även min sällsynta resa. Jag hamnade inte i New York, Berlin eller Amsterdam. Jag hamnade på en Sällsynt plats som jag inte visste fanns och min tiodagars resa kom att stanna 2 år på varje dag.

Checka In

När jag hade checkat in så hamnade jag i ett otroligt vackert rum med vidunderlig utsikt. Fylld av glädje och nyfikenhet över resmålet började jag utforska omgivningen och fann mig stående på balkongen och blickade ner på livet som pågick därnere.

Länge stod jag där tills jag insåg att jag rörde mig i en parallell värld omgiven av fönster med spegelfilm som galant avskärmade mig från alla andra på resmålet. 

Fånge

Jag vände mig om för att lämna min utkiksplats när det första slaget nådde mig. Sen följde slag, på slag, på slag. Där var jag – fången i rummet med spegelfilm samtidigt som jag studerade varje nyans, varje skiftning, varje trigger för att försöka förutspå nästa slag. Jag misslyckades nästan alltid till den dagen döden valsade förbi, knappt synlig för mitt synfält.

Det var då jag såg att ljuset sipprade genom, rösterna från livet nedanför blev högre och jag kunde gå ut på balkongen igen och se dagen gry.

Lärdom

Där stod jag och tänkte på allt jag lärt mig. Om smärta. Om sorg. Om glädje. Om overkligheten. Om normaliseringen. Om bemötande. Om kommunikation. Om strukturer. Om triggers. Om konflikthantering. Om normalstörda men framförallt om ovillkorlig kärlek.

Checka Ut

Resten av min sällsynta resa blev bättre för varje dag och nu när slutet närmar sig är jag redo att checka ut, tacksam över att resmålet valde mig och tog med mig på den bästa resa jag någonsin gjort. 

I morgon är en ny dag. 

/ Pia Vevle