Det är inte lätt att koordinera insatser och det kräver en kunskap om vilka möjlighet det finns. Tänk så enkelt det vore om kroppen vore en helhet i stället för flera delar där olika team ansvarar för olika saker. Ansvaret att hålla ihop helheten läggs på vårdnadshavare, närstående och i vissa fall på den som behöver hjälp som allra mest. Å det är inte lätt alla gånger för man behöver lära sig medicinska termer, läsa på om senaste forskningen samt vara uppdaterad om vad som händer på den legala fronten.
Tidskrävande
Tiden som läggs ner för att koordinera och få svar på frågeställningar är svår att uppskatta men otaliga är de timmar jag och många med mig suttit i telefonkö för att upptäcka att den där automatiska datorrösten kopplat till fel handläggare som inte får eller kan svara på frågor inom ett område som ligger utanför deras ansvar. Det gör det svårt att ha ett arbete med begränsad flexibilitet då alla telefontider ligger på dagtid måndag till fredag eller, som oftast, endast på vissa vardagar. Tillgängligheten till handläggare och vårdkontakter kan och bör förbättras för ingen vinner något på långa väntetider.
Att förkorta handläggningstider betyder inte per automatik en omorganisation men det kräver en flödesanalys för att upptäcka vad vi gör, vart vi är på väg och vart hindren ligger. Det är genom att identifiera som vi kan förändra och hitta tidstjuvarna. Min erfarenhet är att alla överlämningar mellan olika instanser eller inom en organisation stjäl tid, kraft och energi.
Forskning
Det pågår forskning vid Göteborgs universitet om personcentrerad vård som kort innebär att patienten och/eller närstående ges en aktiv del i vårdprocessen. Det finns även Center för sällsynta diagnoser (CSD) vid universitetssjukhusen och syftet är att underlätta livet för personer med en sällsynt diagnos genom att bl.a. ge stöd till expertteam inom vården. När det blir en verklighet för alla de som behöver det är oklart men förhoppningen är att det ska generera faktiska åtgärder för alla och inte enbart för ett fåtal.