Tältäventyr

När humöret pendlar mellan euforisk lycka till nattsvart olycka – då varje blick, varje ord kan utlösa en härdsmälta, när tröttheten förlamar och tankarna bäddas in i en dimma – ja, då gäller det att bryta mönstret och skapa ett rum av förväntan fylld med små förändringar och spännande äventyr. Försiktigt med stillsamma rörelser försöka få kontakt i exakt rätt ögonblick, i exakt rätt tonläge och rätt ansiktsuttryck. Då. Då kanske vi når ett lugnt mellanläge där vi alla kan vila en stund – var göra det bättre än sovandes på marken i ett tält?

Ett tältäventyr var vad vi behövde.

Först gällde det att gå på upptäcksfärd för att hitta tältet som sällan används bara för att upptäcka att pinnarna, de var minsann på promenad någon annanstans! Så då fick vi gå en till runda i alla hus på jakt & när de väl var tillrätta gick det lätt – vi behövde bara säga till John så kom tältet på plats😄

Under tiden hämtade vi liggunderlag, fårskinn, täcken, kuddar, mera kuddar & ännu mera filtar! Att sova på marken innebär inte att det behöver vara oskönt, tänkte jag, medan Olivia sa “du är galen, mamma! vad betyder det här egentligen?” .

Att ligga i ett tält en sen kväll & kika ut genom öppningen, tätt ihop med två hundar & min dotter, lyssnandes på deras andetag samtidigt som regnet öser ner. Det är ett äventyr som skapar frid.

Allt är lugnt.